Och just därför att den tid man har när man får tillbringa tid tillsammans med de käraste man har inom sin familj så är det allt annat än bortkastad tid, tvärtom.
Så när jag igår kväll fick ett sms från min dotter om vi kan tänka oss att hämta deras son vid 14-tiden idag så kändes det som en självklarhet för oss att göra det.
Och även fast min kropp inte alltid och var dag orkar med det jag vill att den ska göra, för fortfarande är jag inte till 100% mot vad jag vid det här laget hade önskat att jag skulle vara, men säg den som inte har olika slags skavanker och där det gör ont nånstans i ens kropp när man har kommit upp i den här åldern och som nu har uppnåtti mitt liv?
Det är jag nog inte ensam om att uppleva det är på det viset, eller hur?
Men som det heter – Nu kör vi!