Vågar jag hoppas på en bättre dag?

Det vet jag inte, men om det inte ens finns något hopp om att de dagar som ligger framför blir bättre än de dagar som har varit, då undrar jag om, vad det så här livet skulle bli och som det var menat det skulle bli när man som jag befinner mig i livets så kallade andra halvlek?

Men eftersom jag nu, återigen vill ta upp mitt skrivande, detta efter en längre tids sjukdom, så känns det som att, klarar jag av att sätta ett och annat ord på pränt genom mitt skrivande, då är det nog för tidigt att helt ge upp hoppet om livet.

Livet fortsätter om jag med den.

Bilder inifrån en kyrka.

De här bilderna tog jag när vi en dag besökte: Norra Solberga Kyrka, i Nässjö kommun.

Vad gör man åt sin rädsla?

De senaste dagarna har det inte bara krypigt under minussträcket, utan dessutom har det kommit ganska så stor snömängd, vilket jag inte har så mycket emot att det har fallit ner över vår bygd på sistone.

Det jag däremot inte gillar så är det alla dessa och som man ibland inte ser med blotta ögat, dessa så förrädiska isfläckar och som ställt till det med att innan man har fattat vad som hände så ligger man sen utslagen på marken till allmänhetens beskådande.

Och med tanke på det som hände i början av det här året då jag föll så illa att foten gick av på tre ställen, samt att jag även fick en fraktur  i svanskotan, ja, det gjorde ont det också,  så är det klart man tänker sig för,  både en och två och ibland ännu fler gånger innan man beger sig ut för att gå så här års. Och minst för och som det ser ut nu utomhus med där det gäller att man hela tiden tänker på att ha tungan rätt i mun.

Så vad gör man?

Och så blev det vinter

Från baksidan av där vi bor tog jag idag den här bilden.