Nu är det snart på dagen 3 månader sedan det hände att hela min värld vändes upp och ner, då jag ramlade och bröt sönder både den ena foten, samt där jag fick en fraktur även på svanskotan.
Men sen dess är det mycket som har hänt. Det mesta har gått i positiv riktning för mig, vilket jag också hoppades på att det skulle göra.
Men fortfarande så har jag en del problem med när jag ska röra på mig, för foten vill inte riktigt hänga med som jag vill att den ska göra, vilket medför att än så länge haltar jag betänkligt när jag är ute och går.
Häromdagen stötte vi på en gammal bekant till oss när vi var och handlade mat på Ica Maxi. Så här sa hon till mig.
”Jag känner en man som har varit med om precis samma sak som det du har varit med om, Tony, sa hon. Men trots att det har gått mer än ett år sedan det hände så kan och klarar han fortfarande inte av att gå omkring utan att han har besvär när han är ute och rör på sig”.
Det var intressant att höra. Men visst hoppas jag att det inte ska ta riktigt så lång tid för mig innan jag åter kan klara av att gå på ett normalt sätt.