En katt har inte 9 liv.

Det går mot slutet nu för vår älskade katts livsdagar! Men nu märks det på henne att hon inte alls orkar leva längre. I 14 år har hon varit en stor och mycket betydande del av våra liv, älskad inte bara av oss utan minst lika mycket har hon varit älskad av våra barnbarn.

Men nu är det så illa ställt med henne att frågan är om hon ens överlever de dagar som är kvar av den här veckan? Jag tror inte det..💔😢

Om en människa föds som god människa?

Hur kan det då komma sig att samma människa senare och längre fram i livet förvandlades till att bli en ond människa?

Eller är det helt så enkelt som så att när allt kommer omkring så handlar allt till syvende och sist om den människa man vill vara och som därför måste man ta ansvar för sina egna handlingar?

Men nu tror jag inte att det är fullt så enkelt. För i och med med allt det som händer med en människa under sin livsresa gång, med allt det man ska behöva stå ut med vad som har hänt en i ens liv, så något vi utan tvivel kan slå fast utan att det finns något tvivel om saken, så är det att oavsett om en människa har haft alla de bästa förutsättningarna för att det ska gå bra för en i livet, så är det likväl ingen garanti för det ändå inte kan gå snett sen.

Men när man påstår att det är helt och hållet upp till var en själv till vad det är för slags typ av människa man vill bli, oavsett vad det än är man har gått igenom för svårigheter i livet, som man då skulle vara opåverkad av, då har man gjort det hela väldigt enkelt för sig.

Jag är nu inne i en fas i mitt liv då jag brottas mycket med just de här tankarna – och som jag långt ifrån är färdig med än .

Problem som är till för att lösas.

Klockan 14:00 idag har jag fått en tid till audionomkliniken i Nässjö då jag ska träffa en audionom och som förhoppningsvis kan ge mig den hjälp jag behöver så att jag åter kan få tillbaka hörseln på mitt ena öra.

Men eftersom det inte är första gången det här har hänt mig, utan istället är och har det varit ett återkommande problem sen efter det att jag helt förlorade min hörsel, på bägge två av mina öron och som hände för några år sedan. För då det ibland har hänt att jag förlorat hörseln, men inte alltid på bägge två av dem, utan precis och vad som har hänt den här gången så är det enbart på mitt ena öra som jag för närvarande inte har någon fungerade hörsel.

Det återstår att se vad som händer och vad de sen har kommit fram till, så här jobbigt som det har varit de senaste dagarna, det hoppas jag de dagarna snart är över.

Innan jag blir helt döv.

Vilket jag självklart hoppas på att jag inte skall bli, men helt säker och övertygad kan jag inte känna mig om att det kanske ändå kommer att inträffa.

För med tanke på det som hände mig, så sent som bara för någon dag sedan, då jag förlorade hörseln på mitt ena öra, så är det hitintills ingen förbättring som har hänt sen dess.

För ett tag sedan var jag och träffade en audionom på audionomkliniken där man då ville upplysa mig om vad det finns för möjligheter för mig så att jag kan höra på ett någorlunda bra vis. Detta förutsatt att min redan sen tidigare dåliga hörsel skulle försämras ytterligare ännu svårare än hur det då såg ut för mig, så visst finns det då bra hjälpmedel som kan stå till ens förfogande.

Detta genom den tekniska lösningen som kallas för cochleaimplantat. Men eftersom jag vid den tidpunkten tyckte att det fungerade bra och på ett tillfredsställande sätt med de två hörselapparater som jag har i vardera öra, så sa jag att i det dåvarande dagsläget som var då, så ansåg jag det inte kändes som det var aktuellt för mig, men det var då det.

Men om alternativet nu står mellan att jag i fortsättningen inte kommer att kunna höra något alls på mitt ena öra, då är det inget svårt val jag står inför.