Inget man ska ta för givet.

Men ifråga om när det gäller att ta saker och ting för givet så är frågan om det över huvud taget finns något som vi kan ta för givet i det här livet?

Men det är ett ämne som jag inte har tänkt mig att jag ska gå på djupet av i det här inlägget, det kanske jag gör en annan gång. Vi får se vad som händer.

Idag blev jag förvånad över att jag vaknade så tidigt som jag gjorde den här morgonen. För med tanke på att det tog ett bra tag innan jag väl hade somnat inatt, och då hade jag ändå läst några sidor i en bok och som jag påbörjade läsningen av igår, så var det inte mycket till hjälp när jag sen släckte min sänglampa för att som det var tänkt att jag skulle få sova några timmar.

Se där ja, apropå att man inte ska ta något för givet, här kan man tala om ett lysande exempel på en av de saker som hör samman med vad som inte går att ta för givet. Fungerande nattsömn.

Och eftersom jag var den av som oss först klev upp ur sängen imorse, med lagom raska ben i kroppen, så vad kunde då passa bättre än att det var just jag som idag var den som tog en morgonpromenad i vår hunds sällskap.

De aburda matpriserna.

Nu är det snart inte längre frågan om hur mycket man har råd med att handla när  man gör veckans inköp dit man brukar ta sig när man ska handla det mest nödvändiga i matväg. Idag handlar det nästintill om man över huvud taget vill bege sig dit.

För hur mycket det än har talats om hur mycket matpriserna har skenat iväg bara under det här året, så är det tydligt att det är inget som till exempel Ica-handlarna tagit in och som de vill lyssna på den kritik som framförts mot dem.

Snacka om att antingen är de stendöva, eller vilket och som är mest troligt är att de helt enkelt inte bryr sig.

Här ett exempel på en vara som gått upp så mycket i pris, att det enda man kan göra när man är och handlar allt annat som man ska ha med sig därifrån är att man får stå och titta på det en stund.

För igår nådde priset på blandfärs en helt ny nivå, där ett kilo blandfärs går nu på 115:-/kilot.

Själv trodde jag aldrig att jag under min livstid skulle få vara med och uppleva om att matpriserna i det här århundradet skulle bli till en klassfråga, till vem som har råd att betala vad det kostar och mot den som inte har det.

Men där är vi idag. Allt under tiden som Ica-handlarna gör sig ännu rikare på vår bekostnad.

Grupplerier.

Jag befinner mig nu inne i en fas då jag tänker och funderar en hel del av den tid jag är vaken på dygnets 24 timmar.

Men trots att jag själv är så medveten om vilken negativ inverkan det har på mig när jag sjunker ner av allt det som jag grubblar över, vilket inte minst handlar en hel del om religiösa tankar och funderingar och som ibland har en viss tendens att fylla mitt sinne med alla möjliga och omöjliga tankar och som  far fram och tillbaka i mitt huvud, så kommer det nog aldrig att bli bra någon ordning och reda i mitt sinne kring de här spörsmålen.

Det var nog tur att jag hade skrivit ner på en liten lapp det vi skulle handla när vi var på Ica för veckans inköp tidigare idag, risken är annars att jag hade glömt av hälften.

En vanlig dag på bloggen.

Då ser det allt som oftast ut på följande sätt på statistiken.

0 visningar. 0 besökare..

Numera är det sällan jag bryr mig om att titta på hur det ser ut på den fronten. För om det finns något område där jag har lärt mig av mina misstag,så är det just det här som det handlar om att man inte ska bry sig det minsta om den typen av obetydliga detaljer i livet och som man därför inte ska lägga ner någon möda att tänka på.

Samtidigt kan jag inte låta bli att småle när det ser ut på det viset.

Det här kan tyckas vara meningslöst ord från min sida och som egentligen inte är något annat än rent nonsens.

Men om någon annan kan, så varför skulle då inte jag då kunna göra det?