Fortsätter på den inslagna vägen.

Sen efter det att jag lade om kosten för ungefär en vecka sedan så har det gett visst resultat på vågen.

Inte så mycket som jag hade hoppats på att det skulle göra när jag i morse vägde mig, men att jag ändå har lyckats med gå ner i vikt med 1,3 kilo sen starten på min nya livsföring i förra veckan, det kanske jag ändå får känna mig nöjd med, så här långt?

Men samtidigt är jag väl medveten om hur svårt det kommer att bli för att nå fram till min idealvikt, inte minst på grund av alla mina tidigare tillkortakommanden med att komma ihåg rätt och bra balans med min fysiska hälsa.

Men nu är det inte det som jag ska ha fokus på, utan nu finns det bara en sak som gäller för mig.

Också ett uppvaknande.

Det är först nu, efter det att jag en längre tid har känt mig rejält risig i kroppen, som det känns att jag åter kan börja blicka framåt i tiden igen, detta med viss förhoppning jag har om att den tid som nu följer kommer att bli bra mycket bättre mot den tid som var innan jag blev sjuk.

Men samtidigt som jag har en bra och positiv känsla inombords kring de tankar och funderingar jag om vad det är jag vill göra för att få ut det mesta möjliga bästa av de dagar som ligger framför, så känns det också skrämmande att veta att under en period som varit under flera veckors tid så har jag under den tiden inte varit i kontakt med någon annan människa som jag vare sig har träffat eller som jag ens har pratat med, det vill säga förutom min fru då förstås, men hon finns ju jämt hos mig, vilket jag inte nog kan uttrycka vilket oskattbar och underbar människa hon är och som jag älskar mer än någon annan människa på den här jorden..

Helt utan att jag varit i kontakt med några andra människor än min fru då alltså under den här långa perioden.

Idagsläget har jag dock inte en susning om hur jag ska vidare med mitt liv efter det här. Men på något sätt måste jag nu ge livet en chans till att bryta det här tillståndet av status quo och av social isolering, men och som inte började med att jag blev sjuk.

Skönt med morgonluft.

Idag var jag för omväxlingsskull uppe tidigt på morgonen, och det är inte så ofta det händer, men idag blev det så.

Så när jag strax därpå hade fått på mig mina kläder så begav jag mig sen ut för så att vår hund fick uträtta sina behov.

Med andra ord fick jag en bra start på den här dagen. Nu får vi hoppas att fortsättningen på den här dagen fortsätter på den inslagna vägen.

Men det bästa av allt är att jag nu känner mig allt piggare för var dag som går, och det är något som jag sätter stort värde på.

Knappt man tror det var sant.

Men det var det. För för första gången sedan ett par veckor tillbaka i tiden så har jag idag varit ute och gått en stund med vår hund i sällskap. Gissa att det kändes skönt efteråt.

Faktum är att det kändes så bra i kroppen att för en stund funderade jag på om jag skulle ta och ge mig ut och gå en stund på egen hand senare framåt dagen, men det kommer jag inte att göra, för även om tanken var god så får det räcka med att det var just en tanke och inget annat.

Förhoppningsvis får jag nu bygga vidare på det målsättning jag bestämt mig för att göra så att jag på sikt kommer att nå det mål jag satt upp. Inte minst att jag ska gå ner i vikt.