Alltid lika kul när det fungerar.

Och det har det gjort idag. För idag har jag orkat med att göra betydligt fler saker än vad jag gjorde igår, och det får man vara tacksam för.

Det är sannerligen en hel del saker som har ändrats inom loppet av några få år mot hur det såg ut för några år sedan då man hade betydligt mer ork i kroppen än hur det ser ut nu för tiden, men ibland undrar jag om man inte faktiskt överskattat sig själv till hur mycket man tror att man klarar av innan krafterna helt har tagit slut i kroppen på en.

Känns som man befinner sig på nybörjarstadiet när det handlar om det här.

Lär av mina misstag.

Igår kände jag mig så rastlös och så vidare, så därför begav jag mig ut för att gå ett stycke, vilket inte alls var planerat från min sida hur lång tid jag sen spenderade av min tid när jag var ute och gick.

Men det konstiga var att så länge jag höll på att gå så kändes det helt ok i kroppen på mig, men en stund senare efter det att jag hade kommit hem igen, då var inte kroppen med på noterna längre.

För trött och sliten som jag då kände mig så tänkte jag att det blir nog bättre om jag lägger mig på vår säng en stund. Och sen släckte nån ljuset.

Efter att det sen hade gått några timmar så vaknade jag till liv igen, men det blev en kort stund jag sen höll mig uppe, för strax därpå gick jag och la mig igen.

Idag känns det inte mycket bättre mot vad det gjorde igår, men nog lärde jag mig en läxa efter det jag utsatte min kropp för igår. Rent idiotiskt gjort var det att göra på det viset.

Det är en svår fråga – om livet

När allt inom en känns som att man numera lever på övertid, så är det en mycket påtaglig känsla som då och då gärna vill infinna sig.

För om jag ska vara helt ärlig, så vad finns det egentligen för något kul se fram emot när man har kommit upp i den ålder som jag vid det här laget har uppnått i mitt liv?

Faktum är att vissa dagar kan jag känna mig så less på livet att jag har god lust att tacka för mig och helt sonika lägga mig ner och invänta på att, förhoppningsvis blir det en bättre dag en annan dag.

Och snart går vi in i det riktiga höstmörkret, för när just det mörkret har omslutit oss och täckt in oss i det mörkret, då är vårt enda hopp att det snart blir ljusare tider igen.

Och kanske finns det också hopp om att livet fortfarande har något att ge med meningsfull sysselsättning och tillvaro i de dagar som ligger framför?

Miss you Mizzy

Det har gått ett tag sedan vår katt dog, men ibland kan man komma på sig att man tror att hon ska komma rusande mot dörren när vi har varit borta en stund, varpå när vi sen har kommit hem igen så är hon där beredd på att ge sig ut..

Otroligt stor saknad!