Vad är problemet när man inte fattar vad som sägs?

På senare tid har jag allt oftare lagt märke till att huvudet inte alltid fungerar och hänger med på det sätt som jag sen tidigare dagar varit van vid att den gör. Nånting är det som över tid har förändrats, detta på ett minst sagt påtagligt sätt för mig, och som det inte känns något jag känner mig bekväm med att det har blivit på det här viset.

En av de saker som det här kan ta sig uttryck på, och som ibland har hänt är att, till exempel när det är någon jag lyssnar till som pratar med mig, så har det uppfattats från den som för samtalet att jag inte exakt har lyssnat på vad som sagts, under pågående diskussion.

Men så är det inte, det är inte alls det som det handlar om från min sida sätt, utan vad det de facto handlar om, så är det att jag inte alltid har förstått och på rätt sätt begripit om vad det är som har sagts till mig, ungefär som om det var nån som pratade utrikiska till mig, på ett helt främmande språk, typ grekiska, detta fastän det inte var det.

Koncentrationssvårigheter, är det kanske det som allt till syvende handlar om och som är själva grundorsaken till att jag stundom har haft vissa svårigheter med att på korrekt sätt vara uppmärksam på vad och det som sägs till mig under visst pågående samtal?

Men att ensidig peka på och slå fast att det enbart skulle bero och hänga ihop med att det på senare tid skulle ha ökat med att jag har koncentrationssvårigheter, så nån sanning ligger det nog i just den meningen, men inte med allt.

Dagens höstbild.

Och som jag tog när jag för en stund sedan när jag var ute och gick med vår hund en stund, ligger faktiskt inte så långt bort från där vi bor. Men numera bryr jag mig inte ett skvatt om hur lång den sträckan är när jag är ute och går, huvudsaken är att jag nu kan ta mig ut och gå utan att jag för dens skull inte har tagit i mer än vad jag känner att orken räcker till för att göra. Känns som det går åt rätt håll  nu.

Familjen Svan.

Det är nått år sedan jag tog den här bilden på den här svanfamiljen. Det var med andra ord inte i år som det hände. Och visst är det ett fantastiskt vackert och ståtligt djur.

Om jag får leva ett bra liv.

Så länge jag lever och som jag finns kvar på den här jorden, så beror det nog inte min egna viljestyrka i första hand som mest troligt är orsaken till att jag får leva ett tag till av den stund jag har på den här jorden, utan främst hänger det samman med de människor som jag har närmast inpå mig och som ger mig kraft, inspiration och mod till att fortsätta att vilja och orka leva vidare.

Igår var jag på besök på vårdcentralen där jag i syftet med att jag kom dit var för att jag skulle få en läkare, vilket jag sen fick göra också. Men om det inte var tack vare att det var en akuttid som jag fick komma dit för att sen bli undersökt av den läkare jag sen fick träffa, så är jag såklart tacksam att det inte dröjde upp till 2 veckors tid innan jag fick en tid inbokad hos dem.

Så hur löd då den diagnos som jag sen fick fastställd av den läkare jag träffade – och som jag för övrigt hade ett bra samtal med?

Inte så bra som jag hade hoppats på att det skulle göra. Men med viss förhoppning så hoppas jag ändå på att jag fortfarande har viss tid kvar att leva av mitt liv – Om Gud vill.