Några ord på vägen.

Den här veckan vill jag dela med mig av några visdomsord från Bibeln, hämtade från Mika bok 6:8

3 ord, men så mycket och vilket djup det ryms inom just dessa 3 ord. Rätt, kärlek och ödmjukhet. Men så finns det ingen som mer genom sitt liv och sitt offer har fullkomnats mer än Jesus Kristus. För det är endast i och genom det namnet en människa kan bli rättfärdig och få sina synder förlåtna, och till att bli upprättad som människa på det vis Gud har ämnat våra liv till att bli.

Elaka människor – Vad är det ni vill?

För eftersom motsatsen till att vara elak är att vara snäll, eller som Bamse har sagt – ”Ingen blir snäll av att få stryk”. Så sant som det är sagt.

Så utan att jag här vill ge mig in på att göra nån slags psykoanalys över kring varför och vad det som har gjort att en människa blev och är elak, för inte föds väl en människa till vara det? så vet jag också hur ont det gör och hur illa det känns när man blir fullständigt tillplattad,varpå man känner sig helt underlägsen från dem som tycks ha ett övertag emot en, detta genom att man på de mest simpla sätt är elak mot en.

Men kanske är de som så att det mest bästa och effektiva sätt genom att man står upp för sig själv till att var den människa man vill vara, det vill säga genom att man är allt annat än en elak människa, är att man helt sonika väljer att ignorera dessa individer som har behandlat en på illa sätt?

Dyrbar tid med familjen – Det finns ingen bättre.

För första gången efter flera veckors tid så var vi igår hemma och hälsade på hos min dotter, hennes man och deras två barn. Och det var något som jag kände när vi sen begav oss hemåt igen gav mig ett rejält lyft på insidan av mig och som jag av förklarliga skäl gladdes åt, inte minst för att jag nu kände att jag hade så pass bra med ork att vi kunde stanna kvar där en stund också, i deras härliga och gemytliga sällskap.

Vem vet, kanske är det också av just den anledningen till att jag har känt mig som att inget har fungerat som jag vill att det ska göra i skallen på mig, på sistone?

För med tanke på att det under flera veckors tid har varit mycket sparsamt med sociala kontakter, tidsmässigt, utan istället som det har sett ut nu ett längre tag, med att jag har haft ett mycket bristfälligt socialt liv, där jag i stort sett har varit isolerad från stora delar av omvärlden, där jag varit mer bunden till att ligga och vila i vår säng än att jag har orkat med att göra så mycket mer än just det på daglig basis, så visst sätter det sina spår i en när man har levt under de svåra och besvärliga omständigheterna.

Men idag har jag en positiv känsla inombords av att det nu är på god väg att vända åt rätt håll – Igen! Och tillika är det mycket efterlängtat.