Konsten om att inte överskatta sig själv.

Men så är det också något som jag ständigt behöver påminna mig själv om, gällande mina bristande kunskaper inom just det här området. För är det något man inte bör underskatta så är det den oerhörda kraft det finns i när man så till den grad har överskattat sig själv till vad man tror att man klarar av att göra – det vill säga fram till dess när man bokstavligt talat blir däckad över att man känner sig så trött och sliten, så innan man har kommit fram till där man har lagt sig för att vila en stund på ens säng, så känns det som att sängkammaren ligger en bra bit bort från där man tog sina trötta ben fram till sängs.

Det här var något som med kraft slog till mot mig, det här var och hände mig så sent som i förrgår. För när jag den dagen hade vaknat för att strax därpå kliva upp ur vår säng för att inte dagens första mål – frukost, så kände jag genast att kroppen inte ville vara med riktigt på noterna.

Men så tänkte jag – det blir nog bättre framåt dan.. Får jag bara inte vår frukost i lugn och ro utan att jag blir stressad (och sen var den dagen förstörd, när en ny dag börjar på det viset), så löser det sig nog.

Men så blev det inte, det gick inte riktigt som jag hade tänkt att det skulle göra med hur jag hade tänkt mig att den dagen skulle gestalta sig och hurdan den skulle bli för mig. För för var timme som sen gick framåt dagen, där timmarna flöt på, desto mer tröttare blev jag.

Så gör inte som jag gjorde, begå inte samma fel som jga gjorde den dagen. Utan om du känner dig trött, gå då och lägg dig och vila en stund. Det kan du göra med gott samvete.