Tyck gärna jag är tjatig.

Men oavsett vad man anser och har för eventuell synpunkt på det som numera har blivit en tradig följetong för mig, så är det upp till var och en vad har för åsikt om det, men så mycket kan jag säga att efter det att jag nu i två månaders tid har haft ständig värk i kroppen, utan att det har varit nån dags uppehåll från den här värken, så kanske det inte är så konstigt att jag inte är på mitt bästa humör för närvarande?

Samtidigt måste jag här också nämna några ord om min så fantastiska fru och om på det sätt hon alltid ställer upp på mig, ständigt och trogen finns hon alltid vid min sida utan att hon så mycket som klagar och gnäller över att det är på det här viset.

Hon har verkligen förstått dess sanna och rätta innebörd över att: Varför ska man gnälla och klaga över det som man ändå inte kan göra någonting åt? Och som hon själv har sagt ”Inget blir ju bättre för om jag gör det ”.

När inget annat fungerar.

Idag har jag tagit en dusch som aldrig har varit så varm som den var den här gången. Men vad ska man göra när inget annat fungerar och som gör att jag mår bättre i min kropp?

Det kändes nästan som jag svettades samtidigt som jag duschade, så varmt vatten var det i duschslangen.

Visserligen fungerar nattsömnen,  fortfarande på ett någorlunda normalt sätt, men det hade den nog inte gjort om det inte var för att jag numera använder mig av en sömntablett som jag tar en stund innan när jag lagt mig på kvällen för att sova.

Så det som ändå fungerar på ett någorlunda bra sätt får jag känna mig tacksam för att det gör.

Konsten att bara vara.

När nu omständigheterna är som dom är,  det vill säga, att det är inte mycket positivt som har hänt med min hälsa sen det jag skrev om för några dagar sedan här på min blogg.

Utan mestadels av tiden som har hänt de senaste dagarna så har jag till större delen av tiden legat till sängs.

Så varför ska man då bemöda sig om att skriva när det ändå inte finns något i egentlig mening som det är nån mening med att skriva om? Jo, det är för att jag tänker så här.

Det finns alltid nån som har det värre än vad man själv har det. Och då är frågan. Kan man ha ett meningsfullt liv när precis allt det som har hänt i ens liv pekar på dess raka motsats efter vad man har råkat ut för svårigheter och svåra prövningar i livet och som har tvingat en själv till att man måste anpassa sig efter vad som sen gäller för hur man vill att ens dag ska bli?

Nu känner jag att orken har tagit slut för den här gången med mitt skrivande. Men väl mött snart igen, hoppas jag.

Akuten tur & retur.

Igår eftermiddag tilltog smärtan i kroppen på mig och som jag levt med ett tag till nivåer jag knappt trodde fanns. Men så efter att jag hade varit i kontakt med 1177 (sjukvårdsupplysningen i Sverige),så fick jag en tid där jag en stund senare fick komma till akutmottagningen i Eksjö, där jag sen blev undersökt av en läkare.

En stund senare, efter det att de tagit en del prover på mig, så konstaterade läkaren att det är ett virus som angripit min hälsa.

Så redan samma kväll fick jag sen åka hem igen. Nu ska jag enbart inriktad mig på att jag ska bli frisk och se till att jag blir helt återställd från det här.

Idag känns det inte ett dugg bättre mot vad det gjorde igår, men det är bara att låta det ta sin tid som det tar, för snart är jag nog uppe på benen igen.