Döv igen

Det fungerade några månader, sen efter det att jag fick nya hörselapparater, men nu är jag tillbaka på ruta ett igen.

Det var kul så länge det varade, men nu hör jag i stort sett ingenting av vad som sägs. Jag tänker aldrig lära mig teckenspråk, för det tycker jag är för trist.

Samtidigt är jag inte förvånad över det som nu har hänt. Snarare är jag mer förvånad över att det har hållit och fungerat så länge som det har gjort, det vill säga fram till dags datum.

Att ta livet av sig är.

Ett alternativ till att fortsätta med att leva ett meningslöst liv är, och man får tro det han sa, är att man tar livet av sig.

Det var ju så han sa, Mikael Wiehe, när han blev intervjuad av en journalist. För när de kom in på vad det för mening att man ska leva när, för det första,  många av ens tidigare vänner i livet inte längre finns kvar utan har dött, vilket jag själv kan vittna om hur det känns om känslan av att vara den som är siste man ut, så förstår jag hur det känns för dig, Mikael.

Och som jag sen tidigare har konstaterat – varför och vad är det för mening med att jag ska plinka på min gitarr om ändå ingen är intresserad av lyssna på de tonerna?

Bilden av mig själv.

En dag så frågade jag min fru om hon tycker att jag är en dålig människa. Så här svarade hon mig på den frågan.

”Nej, det tycker jag inte att du är ”.

Och det är mycket möjligt hon har rätt, vilket inte rör sig om något löst antagande från hennes sida, utan om det hon verkligen menar om det hon tycker är sant ifråga om vem och vad jag är för slags typ av människa, det tror jag hon var uppriktig med det hon sa till mig.

Vad tycker och anser då jag själv och hur ser min egen självbild ut gällande om vad jag är för slags typ av människa? Det jag med emfas kan slå fast är, att någon ond människa det är jag inte,  och om jag med det menar att jag inte är det, vad är det då som säger att jag är en dålig människa?

Nej, det är en beskrivning jag heller inte känner igen mig i att det skulle stämma in på den jag är och som jag har min identitet i som människa.

Så varför kommer då de här tankarna till mig och som ibland tenderar till att det bryter ner mig på insidan av mig? Vilket det stundtals faktiskt gör också, särskilt när jag inte kan slita mig bort från de negativa tankarna och istället få in några andra, mer positiva tankar som gör att jag mår bra, och som i sin tur sätter prägel på den människa jag vill vara och som även smittar av på andra människor.

Det finns säkert mer att säga om det här och om de tankar jag ofta brottats hit och dit med, men det får i så fall bli vid ett senare tillfälle och längre fram i mitt skrivande  som jag tar upp det ämnet någon mer gång.

Tyck gärna jag är tjatig.

Men oavsett vad man anser och har för eventuell synpunkt på det som numera har blivit en tradig följetong för mig, så är det upp till var och en vad har för åsikt om det, men så mycket kan jag säga att efter det att jag nu i två månaders tid har haft ständig värk i kroppen, utan att det har varit nån dags uppehåll från den här värken, så kanske det inte är så konstigt att jag inte är på mitt bästa humör för närvarande?

Samtidigt måste jag här också nämna några ord om min så fantastiska fru och om på det sätt hon alltid ställer upp på mig, ständigt och trogen finns hon alltid vid min sida utan att hon så mycket som klagar och gnäller över att det är på det här viset.

Hon har verkligen förstått dess sanna och rätta innebörd över att: Varför ska man gnälla och klaga över det som man ändå inte kan göra någonting åt? Och som hon själv har sagt ”Inget blir ju bättre för om jag gör det ”.