Visst sker det mirakel – I vår tid.

Och även fast det inte är så ofta det händer, utan snarare är det högst sällan om att det finns något jag kan vittna om att det har skett något mirakel och som jag gärna vill dela med mig av till den här världen. Men så en dag hände det ett, och som jag vill kalla för ett mirakel som helt överrumplade mig.

Det var i söndagskväll det hände då var vi var på väg hem, men innan vi hade kommit hem sa jag till min fru att att jag tycker det är dags att vi tar vår bil till en biltvätt så att vi inte behöver skämmas över hur den såg ut.

Sagt och gjort så stannade vi till vid en biltvätt som heter: Wash world.

Men väl på plats så var det inget som fungerade så bra med mitt bankkort när jag satte in det i den automat där man ska betala för den tjänst man är ute efter att få för att få det gjort som man är ute efter vad som ska hända. Sätt in kort. Ta ut kort, stod det att läsa i dess display. Och så där höll det på, fram och tillbaka, utan att det hände något som fick det att fungera så att vi fick vår bil i fint och nytt skick. Så när det hade hållit på så ett tag, så gav jag till slut upp mina försök till att få vår bil tvättad.

Då hörde jag en röst från en man som hade lagt märke till vad som hände. ”Behöver du hjälp”? frågade han mig. Och det var jag inte sen att tacka ja till.

Och innan jag knappt hade fattat vad som var på väg att hända så förklarade han för mig att han var medlem och att han hade ett abonnemang hos dem, vilket till ett fast pris varje månad innebar det så hade han genom sitt abonnemang obegränsad tillgång att tvätta sin bil där så ofta han själv ville.

Han fortsatte. ” Jag hjälper er med det här, så du behöver inte tänka på hur mycket det skulle kosta dig, för det bjuder jag på” Och där stod jag sen och fattade ingenting av vad som hade hänt.

Det finns hopp för mänskligheten – trots allt!

Åt vilket håll går vägen, nu?

Det är en fråga som vare sig jag eller min fru har något svar på och som vi kan ge till – och om det över huvud taget finns nån som är genuint intresserad om vad det här handlar om, så lite korta ordalag det jag vill komma fram till så är det det här.

Efter en längre tids sjukdom och som har förhindrat mig att göra både det ena och det andra, så sakta men säkert börjar jag nu hitta tillbaka till den jag var och hur jag mådde innan jag till större delen av dygnet låg liggande i vår säng, för det mesta oförmögen att på eget initiativ ta mig för vad jag ville hitta på och göra under de timmar som låg väntande under den dag som låg framför oss.

Men nu börjar det alltså att ljusna på den fronten – åtminstone sett till hur det idag står till med min fysiska hälsa. Och det var ju inte en dag för tidigt att vi har nått fram till den punkten i mitt liv, eller hur?

Således följer följaktligen följande fråga. Vad ska jag göra nu, och vad ska jag nu hitta på för någonting att göra som är värt att kalla för ett meningsfullt liv i fortsättningen? Och som därför fyller ens liv med mål och mening.

Ärligt talat vet jag inte hur det ska gå till. Än mindre vet jag hur det ska gå till för att jag få till ett socialt liv att fungera, för eftersom det har varit obefintligt med sociala kontakter med hur få jag känner, för att inte så tala om hur få de är till antal människor jag har träffat fram till dags datum, under det här året,

så vad det är då som säger att genast skulle allt bli så mycket bättre för att jag nu har blivit frisk och återställd, mot hur det sen tidigare har sett ut i mitt liv?

En mycket minnesvärd dag

Idag blev jag och min fru bjudna på att äta middag tillsammans med min äldsta dotter och hennes man och deras två barn.

Hon ville ju så gärna göra något för mig när det idag är Fars dag.

Och det var det här jag fick.

Varje dag en gåva.

Också idag har jag varit ute och gått en stund med vår hund i sällskap. Och det är något som jag sätter stort värde på när jag har ork nog att hålla på med sådana saker.

För i och med att min fru även har något som kallas för hälsporre, så är det svårt för någon annan att förstå vilket svårt lidande det har inneburit för henne, inte minst under de veckor då jag själv på grund av sjukdom varit förhindrad att utföra och klara av de saker och som vi i normala fall alltid har hjälpts åt med att göra, både det som ska skötas och som ska ses över för att vi ska ha ett välvårdat hem, samt allt annat i övrigt som händer i vår vardag, så utan och om jag inte hade haft henne vid min sida så vet jag inte hur det här hade slutat.