Finns det nån framtid för kyrkan i Sverige?

THOMAS KARLSSON: En döende kyrka

Någonting har hänt.

Det råder inte längre någon som helst tvekan om att allt det som ibland händer i mitt liv – ibland händer det faktiskt inget alls som det är värt att komma på tanken att ens försöka skriva om.

Utan det mesta möjliga som kan hända utav min tid är att det numera känns som att livet går på nån slags tomgång,så allt medans dagarna och veckorna går i samma gamla vanliga traditionella stil utan att man, rätt ofta nu för tiden, kan få känna sig glad och tacksam över att det är något positivt som har hänt i ens numera tafatta liv och som därför uppmuntrar en till att få bra av det här livet.

Men det som jag med emfas själv har lagt märke till vad som har hänt i mitt liv, särskilt när jag ser tillbaka på vad som hände för ett år sedan och fram till hur mitt liv ser ut till dags datum, så är det den överväldigande känslan av numera av att det spelar det ingen roll om hur mycket jag än vill göra och få saker gjorda, utan det som  numera är helt avgörande för om det jag hade tänkt mig jag skulle vilja göra, det handlar nu mer om hur mycket jag orkar med att göra under en viss dags göromål.

Och det är det långt ifrån alltid att kroppen vill vara med och delta på det jag hade tänkt mig jag skulle vilja göra under en viss dag i veckan. Utan istället skriker den att den inte vill vara med.

Men tänk om man kunde få de två sakerna att bli bättre på att samarbeta med varandra, utan att de ständigt och jämt tycks som de ligger i konflikt mot varandra och för en ständig strid med vem som ska få sista ordet.

Han överlevde förintelsen.

I en av sina böcker, har för mig det var: Livet måste ha mening, skrev Viktor Frankl en sak som har etsat fast sig i minnet på mig. Jag citerar: ” I Auschwitz fanns och existerade det ingen logik, för där kunde vem som helst, när som helst bli mördad av någon lägervakt.”

Och som någon följdriktigt har sagt. Det enda brott judarna under förintelsen gjorde sig skyldiga till var att de var judar. Inget annat än just det.

Vad det beträffar antisemitismen som enligt mig är en cancerböld på vårt samhälle, utan någon som helst synlig bättring och tillfrisknande, så kan det också liknas vid en viruspandemi. För och Björn Wiman har sagt. Jag citerar:

”Den har alltid haft förmågan att mutera och anta olika skepnader beroende på vad omständigheterna tillåter”:

När ångesten greppar tag i en.

Klockan var runt 15-tiden idag då jag plötsligt kände att ångesten grep tag i mig. Samtidigt som det hände kände jag att jag började att svettas något helt onaturligt mycket. Och eftersom jag just innan hade lagt mig och vilade på vår säng, så vad var det egentligen som hände?

Ärlig talat har jag ingen som helst aning om vad som hände med mig, det kändes väldigt obehagligt.

Så jag sa till min fru att jag ger mig ut och går en stund. Vår hund fick följa med han också.

Knappt en timme senare hade vi kommit hem igen efter vår gemensamma promenad.

Hur det känns nu? Inget vidare faktiskt, men ändå inte så illa som det kändes inombords för en stund sen. Så visst hjälpte det till åtminstone lite grann för att få bort den värsta känslan som hade satt sina klor i mig.