Klädd och tänd.

Och med denna bild på vår julgran, önskar jag nu er en god jul!

Julgran i en annan stad

Igår kväll var vi en stund i Eksjö, dit vi hade blivit bjudna på god mat på en av stadens restauranger av min dotter och hennes man. En rakt igenom lyckad kväll med andra ord.

Alla är inte så som dem är.

När jag tänker på vad och hur en del personer uttrycker sig genom det man skrivit i till exempel en krönika i en viss tidning, så kan jag inte låta bli att förundra mig över hur enfaldigt man i vissa fall tänker kring den värld vi lever i.

Ett sådant exempel är det här och som jag läste om häromdagen.

Personen ifråga och som nog inte är så ovanlig ifråga om när det gäller att ha ett väl socialt fungerande liv med att ha mycket goda vänner omkring sig och som man minst en gång i veckan träffar och umgås med, glömde visst en sak kring vad det här handlar om, nämligen om det här.

Det är inte alla, långt ifrån alla, som det är förunnat att man har ett rikt och väl fungerande liv där man kan välja och vraka med vilken man vill umgås och träffa någon dag som ligger framför i veckan.

En del har till och med ett sådant torftigt liv att det inte ens finns någon man kan ringa till och som man kan prata med en stund i telefon.

Men när man och som den skribenten gjorde, eller gjorde sig skyldig till,  där man tar för givet att allt det som finns och är tillgängligt för ens egen del, det finns precis lika tillgängligt för alla andra människor som lever på den här jorden, det förutsatt att man vill ha ett fungerande socialt liv, då undrar jag om det är samma värld vi lever vi i, hon och jag?

Men för den människa som är ensam och som inte har någon att prata med, till vem ska den personen då vända sig till när det är någon som man skulle vara i behov av att prata med?

Vågar jag hoppas på en bättre dag?

Det vet jag inte, men om det inte ens finns något hopp om att de dagar som ligger framför blir bättre än de dagar som har varit, då undrar jag om, vad det så här livet skulle bli och som det var menat det skulle bli när man som jag befinner mig i livets så kallade andra halvlek?

Men eftersom jag nu, återigen vill ta upp mitt skrivande, detta efter en längre tids sjukdom, så känns det som att, klarar jag av att sätta ett och annat ord på pränt genom mitt skrivande, då är det nog för tidigt att helt ge upp hoppet om livet.

Livet fortsätter om jag med den.