De senaste dagarna har det inte bara krypigt under minussträcket, utan dessutom har det kommit ganska så stor snömängd, vilket jag inte har så mycket emot att det har fallit ner över vår bygd på sistone.
Det jag däremot inte gillar så är det alla dessa och som man ibland inte ser med blotta ögat, dessa så förrädiska isfläckar och som ställt till det med att innan man har fattat vad som hände så ligger man sen utslagen på marken till allmänhetens beskådande.
Och med tanke på det som hände i början av det här året då jag föll så illa att foten gick av på tre ställen, samt att jag även fick en fraktur i svanskotan, ja, det gjorde ont det också, så är det klart man tänker sig för, både en och två och ibland ännu fler gånger innan man beger sig ut för att gå så här års. Och minst för och som det ser ut nu utomhus med där det gäller att man hela tiden tänker på att ha tungan rätt i mun.
Så vad gör man?
Mina innersta tankar 